Trasmattehöst

Det har varit mycket trasmattor hos oss i höst. Det verkar det vara i många andra vävstugor också. Varför är trasmattan så populär bland oss som väver?

En anledning tror jag är att det är en enkel väv. En vanlig nybörjarväv som ger bra resultat. Det går också snabbt att sätta upp en trasmatteväv, det är billigt i materialinköp och går fort att väva. Och så är det ju det där med återvinning - visst känns det sagolikt gott att använda något riktigt slitet igen?!

Det är också en väv som är spännande ur kreativ synpunkt. Det är riktigt roligt att laborera med ränders storlek, att se ett påslakan och tänka hur det ska se ut i en randning eller att kombinera spräckligt och enfärgat för att få en helhet. Man ska akta sig för att underskatta den kreativitet som ligger bakom en trasmatta!

Eva har vävt flera traslöpare i höst men det här ska faktiskt bli en strandväska. Det gamla påslakanet nedan gav den här vackra "glassiga" randningen.

I mitt kök har vi Marianne Westmans tyg "Pic-nick" som gardin. Min idé var att göra en matta som matchar gardinen.

 

Här är en bit av mattan. Det gula i väven är faktiskt min brudklänning, jag var höggravid och hade på mig ett gult tält när vi gifte oss (mest av praktiska skäl) en högsommardag. Den trasan kommer nog att dyka upp i fler mattor! 

Det röd-lila är en älskad skjorta som jag hade på mig tills den sprack under armhålan. Blev en hel del vitt i mattan, får nog bara lägga på den på lördagar så den håller sig ren länge...

Jag tycker om att rita upp mina mattor och gör oftast flera förslag utifrån en idé. Den här mattan ska min son ha i sitt studentrum. 

Inspirationen till den kom en dag då jag körde hem från jobbet, det var så vackra höstfärger som stod mot den gröna granskogen och det blå vattnet i höstsolen. Den här mattan håller jag på med just nu. Bara 20 centimeter kvar. Nästa idé är att jag ska göra en vårmatta - håller jag på att väva de fyra årstiderna?

Vi har en hel del trasor i vävstugan, men ibland är det ändå att man måste köpa på sig lite. Det här är köpt på loppis. Höstfärgerna fick jag till med de brandgula påslakanen. Det mörkblå blev bra i kombination med en annan trasa i Picknick-gardinen. De gröna tonerna hamnar nog i vårgardinen.

Annsofi väver också en köksmatta till sonen, hon är precis i startgroparna. Hon använde sig av datorn för planera och laborera med randningar den här gången. Det tyckte jag var smart. Hon säger det är lätt att flytta och prova olika varianter av ränder. Det ska jag prova nästa gång! 

I onsdags när vi träffades blev det vernissage. Bitte klippte ner sin väv med trasmattor och vi alla flockades runt dem för att beundra hur fina de blev. Hennes mål, om ni minns från tidigare blogginlägg, var att väva lite mer färgglatt till sitt nya kök (som mest går i vitt och grått). 

Vi tycker verkligen hon har lyckats att få till färgerna och att kombinera det spräckliga trasorna med de enfärgade. Det kommer att lysa upp hennes kök!

Den jättelånga grå mattan som hon vävt till en kompis blev också väldigt bra. Det såg så mäktigt ut med den långa mattan som nästan sträckte sig över hela vår lokal. Dexter, Annettes hund, blev också förtjust i den. Han passar bra på den! Bitte har bara vävt trasmattor, det ska bli spännande att följa henne nu i vår för hon har bestämt sig för att väva något annat. Det blir kul att lära henne varpa och väva duk och löpare. Hon har valt en vävnota ur Vävmagasinet för att prova på flera olika sätt att väva i samma varp, klassisk vävskolepedagogik - inte sant?! 

Retroflätan

Det följde en retrofläta med vår nya medlem Ann-Sofi. När Ann-Sofi bestämt sig för att väva med oss letade hon hemma i sina gömmor och hittade en varpfläta. Om den var från när hon själv vävde lite i tidigt 80-tal, eller om hon ärvt den efter svärmor...ja det minns ingen. Inte en susning om vad det skulle bli heller. Men det kändes ändå på något vis som att det var rätt projekt att börja med!

Så efter att vi räknat på trådantal så bestämdes det att flätan ska bli en gardin. Det visade sig bli en trasslig historia att förskeda. Det kan hända mycket med en varpfläta på drygt 30 år. Men med hjälp av maken lyckades hon dag två, med småländsk envishet, reda ut eländet.

I dag har vi dragit på väven, flätan såg enormt trasslig ut och det började med att två trådar smällde. Så inledningen var allt annat än lysande. Men sen gick det, om inte som en dans, så riktigt smidigt. Det tackar vi kvastskaftet för, helt klart! 

Tack vare det redde trasslet ut sig innan varpen gick in genom skeden. Vilka ovärdeliga tips man får ibland! Mungiporna har varit uppåt resten av kvällen! 😊

Bindemönster, inredningar och trampuppknytningar

I helgen har jag varit på kurs i Stockholm med Solveig Magnusson som kursledare. Eftersom jag har gått två år på Capellagårdens textila utbildning någon gång i forntiden, så är inte det här med bindningslära helt obekant. Men eftersom jag ska fungera som någon slags kursledare i vår vävgrupp så känner jag ett visst ansvar att ha lite koll, och man hinner ju glömma en hel del på de 30 år sedan jag gick på Capella... Jag kände därför att det skulle vara bra att uppdatera kunskaperna om hur man räknar ut en väv och hur man gör inredningen. Med inredningen menas hur solvning, trampupp-knytning och trampning hänger ihop med den teknik man har tänkt att göra. 

Genom att man kan bindningslära blir det inte så viktigt att följa en uppgjord vävnota, utan man får en större flexibilitet och kan planera sina egna vävar. Man kan räkna ut en väv utifrån att man man får en idé, hittar ett garn, väljer en sked och en teknik som passar till garnet och det föremål man tänker att göra. Man kan också förstå hur man kan förändra genom att ta en annan sked, ändra en upp-knytning eller en trampordning och variera den väv man håller på med. Allt det där kan man lära sig att räkna ut innan på egen hand om man kan bindningslära.

Så hur var det då? Jo vi elva som var där, var rätt så utmattade (men nöjda) efter två dagars intensivkurs. Vi njöt både av att lära oss, samt av att höra hur Solveig frikostigt delade med sig av sin otroliga väverfarenhet. Tack för det Solveig!

Bindningsläran förmedlar vävteknikens variationsrikedom, om man så väver i 100 år så kan man fortfarande skapa nya uttryck genom att använda sig av olika kombinationer. Genom att behärska förhållandena mellan solvning, uppknytning och trampning blir det ännu mer spännande med vävning. Bindningslära rekommenderas!

Nya medlemmar - nya vävar

Får jag presentera två av våra nya medlemmar, Lotta och Annette! Sen har vi fått en Ann-Sofie också men hon var inte i där idag, så henne hoppas jag kunna visa senare. Välkomna alla tre!!! Så sammanlagt är vi nu sju personer i vår vävgrupp, vi känner att det kanske är så många vi ska vara. Då kan vi ha varsin vävstol och en extra där vi kan planera en gemensam väv och eventuellt bjuda in gästvävare till.

Lotta har kommit långt på några gånger

Lotta har ännu inte så mycket erfarenhet av vävning. Hon fick ta hand om den vävstol som vi precis fick, den hade en pådragen mattvarp och var i delar. Så redan efter några gånger har hon lärt sig sätta ihop en vävstol, solva, skeda och idag knyta fram. På så vis kommer hon snabbt igång, varpa och dra på väven kan hon lära sig sedan. Det ska bli en matta med rosengångsbårder har hon tänkt.

Annette klurar vilken trasa hon ska ta härnäst,
vävspännaren åker av och på för att hon ska se!

Annette satte sig i löparväven, hon har vävt på 80-talet men känner sig lite "ringrostig". Hon värmer därför upp genom att väva en löpare till vårt fikabord. Hon fick inspiration till den från en bild i en bok om trasmattor. Det är svarta trasor på sidorna och små bitar av olikfärgade trasor i mitten. Den kommer att bli som en liten karamell på vårt bord!

Annars håller vi på och planerar vår gemensamma plädväv. Inspirationen till den kommer ifrån en plädväv som vi såg på Vävspolen, den grupp som finns på Facebook för vävintresserade. Vi gör förståss vår egen variant av den. Men det bygger på idén att vi har olika grå toner i varpen och varierar olika färger i inslaget.

Det är roligt att planera tillsammans har vi märkt, vi skrattade mycket när vi satt och diskuterade och ritade upp olika förslag till randningar. Alla tyckte förståss att den egna varianten var bäst, men sen lyckades vi kompromissa ihop oss till en variant som vi gillar allihop. Så fungerar demokrati i sann folkbildningsanda! Nu gäller det bara att bestämma sig för vilken färg man ska välja till inslag, det finns ju så många fina färger!

Vävningens framtid?

För några helger sen funderade jag en del om textilens/vävningens framtid. Var på utställningen "Utopian bodies - fashion looks forward på Liljevalchs i Stockholm. Det var en väldigt inspirerande utställning, fantastiskt vackert uppbyggd och där föremålen visades i ett passande, väl planerat sammanhang. Det var också en utställning som väckte en hel del tankar.

I elva rum försöker man beskriva mode utifrån olika teman. Efter utställningen började jag fundera kring vävning och framförallt handvävningens framtid utifrån några av dessa rum/rubriker.

För mig, som personligen tycker om tradition, allmoge och gamla tekniker, har alltid vävningen innehållit en lockelse på grund av dessa aspekter. Men alla är ju inte som jag...

Handvävningen har, trots ett visst uppsving, haft problem att locka nya vävare. Det beror naturligtvis på flera aspekter, inte minst samhällsförändringar, men det som utställningen fick mig att fundera kring var om handvävningen för mycket också har stagnerat och stannat kvar i gammaldags traditioner vad det gäller färg, form och material?

I utställningen lyfte man fram olika aspekter i vad som är aktuellt inom mode. Det fick mig att fundera över vad som är aktuellt och framåtsyftande inom vävningen och om det är viktigt att vi handvävare hänger på och utvecklar samhällstrender?

Hållbarhet, förändring, teknologi, färg, motstånd, genusidentitet och skönhet var några av de ord som låg till grund för de olika rummen i utställningen. Vad händer om vi börjar fundera kring dessa ord i samband med vävning? Hur utvecklar vi vävningen och gör den aktuell och nutida samtidigt som vi behåller det som är viktigt? Tradition och förnyelse? Har inga svar, bara funderingar. Men det är roligt att fundera! Hur tänker ni?

Diskussion om rädslan för färg inom den etablerade modevärlden -
finns samma rädsla inom vävningen?

Plagg som ifrågasätter skönhetsideal -
vilka skönhetsidéal har vi inom vävningen som vi bör ifrågasätta?

Kläder som kombineras med teknik-hållbarhet?
Hur är vårt hållbara "tänk" och hur tar vi in nya
material och teknik i handvävningen?

Ta upp och gör om

Minns ni Bittes väv från vårt förra inlägg? Den färgglada mattan som inte blev så färgglad? Efter vår träff gick hon hem och funderade och gången därpå kom hon tillbaka och tog upp allt hon vävt. "Jag hade ju ingen plan" sa hon när hon kom tillbaka.

Så nu ser det ut så här i hennes vävstol. Färggladare - eller hur! Bitte ser också väldigt nöjd ut ska ni veta. Tyvärr kan jag inte visa hur nöjd hon ser ut, för hon vill inte vara med på bild...

Det ska verkligen bli kul att se hur mattan kommer att utvecklas!

Jag kan däremot visa hur nöjd Catherine är. Hon är igång med en matta till sitt köksgolv. Härliga gröna toner, och så det där röda i precis rätt nyans på något sätt. Den kommer att bli kanonbra!

Tänk vad en liten rand kan göra...

Nytt år hos Vävlusten, men inte nya vävar i vävstolarna ännu. Eva har blivit klar med den förra löparen och har bytt färgställning till den nya. Förra gången vi träffades hade hon gjort en lila rand och en rosa. Det såg bra ut, men jag gav som förslag att hon skulle ha en liten avgränsande rand mellan varje fält för att få färgerna att "lyfta" lite grann. 

I dag hade hon kommit en bit på väg med löparen och visst kan man se att det blir bra! Tänk vad en liten rand kan göra. 

Det finns olika sätt att planera sina vävar. Man kan titta i en bok och försöka väva likadant, skissa på olika sätt, plocka bland trasorna och hitta färger som passar ihop, eller så sätter man bara igång. 

Bitte som under hela hösten, medan hon vävt den långa, långa mattan, har talat om den färgrika matta hon ska väva sen, började idag. Hon har plockat ut trasor medan hon höll på att sortera tyger. 

Jag och Eva tycker nog att hon "fegar" lite, och det blev en del diskussion om bredd på ränder, om val av färger och hur fördelningen mellan de färgrika ränderna och de grå ska vara. Även om man väljer färgrika trasor dämpar den svarta varpen dem. Så man kan nog ta i lite mer, för den svarta varpen lägger sig som ett raster över de färgrika trasorna och tar ner lyskraften.

Frågan är bara, hur färgrikt ska det vara? Nu är Bitte ändå rätt nöjd och säger att "nästa matta blir den färgstarka"... men Bitte gav oss möjlighet till en bra diskussion om formgivning! Tack för det!

Nedanför Bittes vävstol hittade vi till sist en kasse och skrattade gott...kanske den kan bli inspiration till Bittes nästa matta?!