Vad inspireras du av?

I juletid plockar jag fram gamla textilier för att pryda hemmet. Jag har en gammal kista efter mina föräldrar där jag förvarar juldukar, handdukar, gamla lakan och allehanda ärvda  textila skatter.

En av dukarna som i år har fått pryda köksbordet kommer från min farfars hem. Vad jag kan förstå så är den här röd-vita duken i bomullsgarn nog maskinvävd, kanterna ser alldeles för jämna ut för att vara något annat. Jag tycker den är så vacker i sin rutade enkelhet, och det är lite speciellt att den är dubbelvävd (= två lager tyg, där det är vitt är det rött på baksidan - och tvärtom).

En annan duk som jag hittade i kistan, och som i år fick pryda bordet på vår glasveranda,  har mamma vävt när hon gick vävkurs i sin ungdom. Det är en drällduk i blekt och oblekt lin. Den har, precis som den förra duken, så vackra och proportionerliga rutor som framträder så fint tack vare de olika kvalitéerna i varp och inslag.

Duken har en skarv i mitten. Mamma har alltså vävt den i halva bredden och sen sytt ihop den för hand. Jag har aldrig gjort något liknande och tycker det skulle vara svårt att väva så exakt så att mönstret stämmer när man sen ska sy ihop delarna. Räknar man inslag för att få det att stämma, eller är det bättre att mäta sig fram?

Den sista duken som jag visar är broderad. Korsstygn är egentligen inte min grej, det är alldeles för tålamodskrävande - och allt det där räknandet! 

Men när jag hittade mönstret i tidningen Land för en hel del år sedan blev jag så kär så jag kunde inte stå emot. Vissa mönster, färger och former - gärna med traditionella förtecken, får mig att bli extra inspirerad. 

Så det blev en egen broderad korsstygnsduk till sist, och jag njuter varje gång jag tar fram den! God fortsättning!