Bindemönster, inredningar och trampuppknytningar

I helgen har jag varit på kurs i Stockholm med Solveig Magnusson som kursledare. Eftersom jag har gått två år på Capellagårdens textila utbildning någon gång i forntiden, så är inte det här med bindningslära helt obekant. Men eftersom jag ska fungera som någon slags kursledare i vår vävgrupp så känner jag ett visst ansvar att ha lite koll, och man hinner ju glömma en hel del på de 30 år sedan jag gick på Capella... Jag kände därför att det skulle vara bra att uppdatera kunskaperna om hur man räknar ut en väv och hur man gör inredningen. Med inredningen menas hur solvning, trampupp-knytning och trampning hänger ihop med den teknik man har tänkt att göra. 

Genom att man kan bindningslära blir det inte så viktigt att följa en uppgjord vävnota, utan man får en större flexibilitet och kan planera sina egna vävar. Man kan räkna ut en väv utifrån att man man får en idé, hittar ett garn, väljer en sked och en teknik som passar till garnet och det föremål man tänker att göra. Man kan också förstå hur man kan förändra genom att ta en annan sked, ändra en upp-knytning eller en trampordning och variera den väv man håller på med. Allt det där kan man lära sig att räkna ut innan på egen hand om man kan bindningslära.

Så hur var det då? Jo vi elva som var där, var rätt så utmattade (men nöjda) efter två dagars intensivkurs. Vi njöt både av att lära oss, samt av att höra hur Solveig frikostigt delade med sig av sin otroliga väverfarenhet. Tack för det Solveig!

Bindningsläran förmedlar vävteknikens variationsrikedom, om man så väver i 100 år så kan man fortfarande skapa nya uttryck genom att använda sig av olika kombinationer. Genom att behärska förhållandena mellan solvning, uppknytning och trampning blir det ännu mer spännande med vävning. Bindningslära rekommenderas!

Nya medlemmar - nya vävar

Får jag presentera två av våra nya medlemmar, Lotta och Annette! Sen har vi fått en Ann-Sofie också men hon var inte i där idag, så henne hoppas jag kunna visa senare. Välkomna alla tre!!! Så sammanlagt är vi nu sju personer i vår vävgrupp, vi känner att det kanske är så många vi ska vara. Då kan vi ha varsin vävstol och en extra där vi kan planera en gemensam väv och eventuellt bjuda in gästvävare till.

Lotta har kommit långt på några gånger

Lotta har ännu inte så mycket erfarenhet av vävning. Hon fick ta hand om den vävstol som vi precis fick, den hade en pådragen mattvarp och var i delar. Så redan efter några gånger har hon lärt sig sätta ihop en vävstol, solva, skeda och idag knyta fram. På så vis kommer hon snabbt igång, varpa och dra på väven kan hon lära sig sedan. Det ska bli en matta med rosengångsbårder har hon tänkt.

Annette klurar vilken trasa hon ska ta härnäst,
vävspännaren åker av och på för att hon ska se!

Annette satte sig i löparväven, hon har vävt på 80-talet men känner sig lite "ringrostig". Hon värmer därför upp genom att väva en löpare till vårt fikabord. Hon fick inspiration till den från en bild i en bok om trasmattor. Det är svarta trasor på sidorna och små bitar av olikfärgade trasor i mitten. Den kommer att bli som en liten karamell på vårt bord!

Annars håller vi på och planerar vår gemensamma plädväv. Inspirationen till den kommer ifrån en plädväv som vi såg på Vävspolen, den grupp som finns på Facebook för vävintresserade. Vi gör förståss vår egen variant av den. Men det bygger på idén att vi har olika grå toner i varpen och varierar olika färger i inslaget.

Det är roligt att planera tillsammans har vi märkt, vi skrattade mycket när vi satt och diskuterade och ritade upp olika förslag till randningar. Alla tyckte förståss att den egna varianten var bäst, men sen lyckades vi kompromissa ihop oss till en variant som vi gillar allihop. Så fungerar demokrati i sann folkbildningsanda! Nu gäller det bara att bestämma sig för vilken färg man ska välja till inslag, det finns ju så många fina färger!

Vävningens framtid?

För några helger sen funderade jag en del om textilens/vävningens framtid. Var på utställningen "Utopian bodies - fashion looks forward på Liljevalchs i Stockholm. Det var en väldigt inspirerande utställning, fantastiskt vackert uppbyggd och där föremålen visades i ett passande, väl planerat sammanhang. Det var också en utställning som väckte en hel del tankar.

I elva rum försöker man beskriva mode utifrån olika teman. Efter utställningen började jag fundera kring vävning och framförallt handvävningens framtid utifrån några av dessa rum/rubriker.

För mig, som personligen tycker om tradition, allmoge och gamla tekniker, har alltid vävningen innehållit en lockelse på grund av dessa aspekter. Men alla är ju inte som jag...

Handvävningen har, trots ett visst uppsving, haft problem att locka nya vävare. Det beror naturligtvis på flera aspekter, inte minst samhällsförändringar, men det som utställningen fick mig att fundera kring var om handvävningen för mycket också har stagnerat och stannat kvar i gammaldags traditioner vad det gäller färg, form och material?

I utställningen lyfte man fram olika aspekter i vad som är aktuellt inom mode. Det fick mig att fundera över vad som är aktuellt och framåtsyftande inom vävningen och om det är viktigt att vi handvävare hänger på och utvecklar samhällstrender?

Hållbarhet, förändring, teknologi, färg, motstånd, genusidentitet och skönhet var några av de ord som låg till grund för de olika rummen i utställningen. Vad händer om vi börjar fundera kring dessa ord i samband med vävning? Hur utvecklar vi vävningen och gör den aktuell och nutida samtidigt som vi behåller det som är viktigt? Tradition och förnyelse? Har inga svar, bara funderingar. Men det är roligt att fundera! Hur tänker ni?

Diskussion om rädslan för färg inom den etablerade modevärlden -
finns samma rädsla inom vävningen?

Plagg som ifrågasätter skönhetsideal -
vilka skönhetsidéal har vi inom vävningen som vi bör ifrågasätta?

Kläder som kombineras med teknik-hållbarhet?
Hur är vårt hållbara "tänk" och hur tar vi in nya
material och teknik i handvävningen?