Bindemönster, inredningar och trampuppknytningar

I helgen har jag varit på kurs i Stockholm med Solveig Magnusson som kursledare. Eftersom jag har gått två år på Capellagårdens textila utbildning någon gång i forntiden, så är inte det här med bindningslära helt obekant. Men eftersom jag ska fungera som någon slags kursledare i vår vävgrupp så känner jag ett visst ansvar att ha lite koll, och man hinner ju glömma en hel del på de 30 år sedan jag gick på Capella... Jag kände därför att det skulle vara bra att uppdatera kunskaperna om hur man räknar ut en väv och hur man gör inredningen. Med inredningen menas hur solvning, trampupp-knytning och trampning hänger ihop med den teknik man har tänkt att göra. 

Genom att man kan bindningslära blir det inte så viktigt att följa en uppgjord vävnota, utan man får en större flexibilitet och kan planera sina egna vävar. Man kan räkna ut en väv utifrån att man man får en idé, hittar ett garn, väljer en sked och en teknik som passar till garnet och det föremål man tänker att göra. Man kan också förstå hur man kan förändra genom att ta en annan sked, ändra en upp-knytning eller en trampordning och variera den väv man håller på med. Allt det där kan man lära sig att räkna ut innan på egen hand om man kan bindningslära.

Så hur var det då? Jo vi elva som var där, var rätt så utmattade (men nöjda) efter två dagars intensivkurs. Vi njöt både av att lära oss, samt av att höra hur Solveig frikostigt delade med sig av sin otroliga väverfarenhet. Tack för det Solveig!

Bindningsläran förmedlar vävteknikens variationsrikedom, om man så väver i 100 år så kan man fortfarande skapa nya uttryck genom att använda sig av olika kombinationer. Genom att behärska förhållandena mellan solvning, uppknytning och trampning blir det ännu mer spännande med vävning. Bindningslära rekommenderas!